Skit......

Det var en ny cancerknöl jag kände i mitt rekonstruerade bröst.... Fick beskedet i måndags. Just nu finner jag knappt ord, det känns helt tomt inom mig. Vill inte, orkar inte, står inte ut!!! 

Idag ska jag göra mammografi och en ultraljudsundersökning och den 30 jan blir det en skiktröntgen och möte på kirurgen. Men däremellan ska vi åka till Teneriffa. :) Besked i måndags, bokade resa igår och åker på söndag. Snabba bud. Inte riktigt min stil, men ibland finns inte tid för att vända och vrida på allt. Nyttigt för mig och det känns som ett mycket bra beslut. Tror vi behöver tanka lite energi inför det som komma skall.

http://www.fritidsresor.se/resa/spanien/teneriffa/playa-de-las-americas/blue-star-club-parque-cristobal/?season=vinter-11-12

Kram!

Skit sjukdom

Det är rätt svart just nu... oro, väntan på ny undersökning och resultat, men utåt fortsätter vi i stort sett som vanligt. Vi umgås med folk, skrattar, och har till och med roligt, samtidigt som vi håller på att förgås av oro. Vi strutsar med andra ord ganska mycket, håller det att göra så?? Jag vet inte, men det är ett sätt att både överleva och leva med den här skitsjukdomen jävligt närvarande hela tiden. Jag är skittrött på det, och vill bara få ett lungt 2012, men i väntan på det försöker vi leva och ta en dag i taget.

God Jul och Gott Nytt År

Nu är jag igång och arbetar 25%. Roligt, men jag blir trött. Efter helgerna ska jag börja arbeta 50%. Jag försöker ta det lugnt och vara här och nu. Tycker jag klarar det skapligt, och har inte dragits med i julstressen särskilt mycket. Grannen är klädd, den färdigkokta julskkinkan grilljerad, knäcken kokt och de flesta julklapparna inhandlade.
Nu hoppas jag på att snön får ligga kvar och gärna att det kommer lite mer. Igår gjorde vi en snölykta och barnen har redan testat pulkabacken.
Vi njuter!

Ha nu en riktig god jul och ett gott nytt år.
Var rädda om er och varandra.
Kram!


Min härliga pojke

För sju år sedan väntade vi dig. Och du var så efterlängtad. När jag var i åttonde månaden blev jag påkörd av en lastbil och den skräcken jag kände för att du skulle vara skadad går inte att beskriva med ord. Lättnanden var enorm när vi fick veta att allt såg bra ut. Den 20 januari 2005 kl 21.15 föddes du. Jag fick möta dig en kort stund sen sövdes jag och opererades och du fick tillbringa dina första timmar med din pappa. Första dygnen var omtumlande, vi kände oss helt bortkomna och ringde på sköterskorna varje gång vi skulle byta blöja. När du var några dagar gammal var du jättevarm, vi ringde sjukvårdsupplysningen och de frågade vad vi hade på dig. Du låg i min famn i en fleecefilt! *skrattar* Det är inte helt lätt att bli förälder...Men så småning om kom vi in i föräldrarollen och blev allt tryggare. Du utvecklades till en lugn, viljestark, försiktig, nyfiken och vetgirig pojke. Du har alltid älskat att läsa böcker, bygga med lego och sortera allt från bilar till kulor till fotbollskort. I höstas började du förskoleklass och jag upplever att det varit mycket positivt för dig. Du gillar att lära dig saker och enda gången du sagt att ni gjort något tråkigt i skolan var när ni "tussade". :) Du har nyligen knäckt läskoden och du är på väg att få koll på klockan. Så stor du blivit!

Du är en så himla go unge och visst blir vi arga på varandra. Jag skäller på dig när du bråkar med brorsan eller inte lyssnar på oss. Ibland gillar jag inte det du gör, men jag älskar dig alltid.

Jag kan känna igen mig själv i dig, du har precis som jag ett stort behov av att göra rätt. Jag jobbar för att du ska tro på dig själv och blir inte allt precis som man tänkt så gör det inget. Du är perfekt precis som du är!

Jag älskar dig! Puss och kram mamma

Herceptin

Idag var det dags att få herceptin igen, tänk vad tre veckor kan gå snabbt! Skulle fått behandlingen kl 11, men 10.15 ringde de och sa att det blivit någon strul med ordineringen så behandlingen fick skjutas fram till kl 13. Jag var redan på väg till stan så jag tog ett var på stan och växlade pengar till den stundande Londonresan och köpte en reseadapter. :)

Strax innan kl 13 anlände jag och min kära make på sjukhuset. Jag var lite orolig men jag hade tagit en sobril vid halv ett och med hjälp av den, lite promenader i sjukhuskorridoren, prat om resan med mannen och lite fika så fixade jag det riktigt bra. Inga extrema vågor utan lite mer krusningar på ytan som jag klarade att hejda. Glad!

Kram!

Min virvelvind

Idag för fyra år sedan föddes min lilla virvelvind A. Kl 5.27 på morgonen den 22 nov 2007 möttes vi. Du föddes in i en sargad familj, men vi repade oss och började bygga upp en familj från grunden igen under ditt första levnadsår. Ett år fyllt av svåra, tunga känslor men också mycket glädje och kärlek. Du och din storebror höll oss i nuet. När du var bara 10 månader gammal drabbades jag av cancer och sedan har vi levt med denna fruktansvärda sjukdom, ibland i bakgrunden men ofta ytterst närvarande. Jag funderar ofta på hur du påverkats av att ha en cancersjuk mamma, men det är svårt att veta. Jag hoppas att du ska se tillbaka på din barndom som trygg, glädjefylld och förutsägbar trots allt som du behövt uppleva och som säkert kommer prägla dig i livet.

Du är en viljestark, känslofylld och energifull liten individ som vet vad du vill. Jag upplever dig som trygg och jag hoppas att du alltid kommer att våga vara den du är. Jag är så stolt över dig. 

Du och jag ryker ihop titt som tätt, och vi kan bli väldigt arga på varandra, men du ska veta att jag alltid älskar dig. Precis lika arga som vi kan bli, lika kärleksfulla kan vi vara. Dina pussar och kramar och när du säger att du älskar mig bauta-mest är helt fantastiskt.

Jag hoppas att jag och din pappa ska få finnas här för dig och din bror under hela er uppväxt och många år där till. Jag håller alla tummar och tår för att vi ska få vara friska.

Jag älskar dig!

1/12

Nu har jag tagit ett beslut. Jag väntar med att börja jobba 25% till 1/12. Nu ska jag vila och vila och vila.



I lordags fick jag denna bukett med blomsterbud från min fina make. :)

Jag klarade det!

Idag fick jag herceptin och jag klarade det riktigt bra!! Fick ett påslag i bilen upp och grinade en stund, men sen verkar det som att 1,5 sobril gjorde verkan. Jag kunde sitta still och fika och prata med min kära make och fick inga direkta rusningar i kroppen. Men nu är jag helt klippt slut så nu ska jag sova!!

Kram!

Gått på röda mattan

I fredags fick jag min sista strålning! Personalen hade en lite avslutningscermoni där de spelade partymusik och jag fick gå på röda mattan. :) De har verkligen varit supergulliga och tagit hand om mig och min familj på ett fördömligt sätt. Mycket skratt men även en del tårar blev det vid hejdået igår. På kvällen firade jag, maken och barnen med hämtmat från thairestaurangen Saigon och sen blev det pepparkakor och glögg. Testat årets glögg med smak av kaffe. Riktigt god. :) Avslutade med Idol där lillkillen satt som klistrad. :) Han älskar att se musikprogram. :) Strax efter barnen var nattade, somnade jag i soffan.

Trött! Japp!
Kram!

Och så var det missförståndet utrett


Träffade läkare OD igår. Frågade om sjukdomen han pratat med mig om. Han hade trott att det gällde den förstorade sköldkörteln när sköterskan pratat med honom och inte värken kring mina revben. Ett missförstånd helt enkelt. Sjukdomen han tror att jag kan ha heter Tietzes syndrom och är enligt FASS: Lokalt smärttillstånd i broskskivan i förbindelsen mellan revbenen och bröstbenet. Oftast okänd orsak. Patienter som drabbas är ibland i ett psykiskt stress- eller spänningstillstånd. Skulle ju kunna stämma på mig efter att levt med cancer i tre år... :( Oftast gör man inget åt det, utan det går över efter någon månad upp till något år.

Remissen för ultraljud av sköldkörteln samt blodprovstagning hade han inte skickat, någon miss i kommunikationen med en annan läkare, men den skulle skickas igår. 

Huden i strålningsområdet är ok, men måste smörjas och smörjas. Han påmind om att den värsta tröttheten och problem med huden ofta visar sig under två veckor efter avslutad behandling. Kan jag bli tröttare än så här. Sover ofta en timma på dagen. Tänkte börja jobba 25% nästnästa vecka men vi får väl se hur jag mår. Kanske väntar jag till 1 dec??

Kram! 

21 av 25

Idag får jag min 21 strålbehandling av 25. På fredag är jag klar!! Längtar! Då ska det firas! Huden är röd och irriterad och kliar men inga sår eller blåsor.

Vi har haft en veckas höstlov. Härligt att kunna ta dagarna som de kommit. Det har blivit simhallsbesök, kusinen har sovit över för första gången (gick dock sådär, en del tårar och längtan efter mamma så han var inte sugen på att sova här nästa helg som planerat. Tror han väljer farfar istället... ;) ), köpt ny soffa och gjort om i vardagsrummet, umgåtts med släkt och vänner. Och framförallt har det varit skönt att slippa allt styr på morgonen med påklädning, frukost och lämning. Idag var jag som ett åskmoln när jag vaknade då stora sonen väckte mig kl 5. Och efter det var det tjafs till kl 6 då han inte kunde somna om. Suck! När inser barn att det är skönt att sova?!? Lilla sonen krånglade med påklädningen, så mannen fick klä honom med han grät. Tog ett ordentligt snack med de små vid frukost och det verkar som att de förstod, i alla fall i stunden, för det skötte sig exemplariskt vid frukosten, tandborstningen och påklädning av ytterkläder. Nu är de lämnade på förskola och skola och jag sitter i soffan med en kopp kaffe och kollar på nyhetsmorgon. Omstart!! :)

Skönt att jag får behandling på eftermiddagen idag. Ska träffa min läkare också. Då ska jag fråga om sjukdomen han inte ville kännas vid att han pratat med mig om!!
Kram!

Så hände det igen...

I går var det dags för herceptin igen och jag kände mig helt lugn inför det, men så slog det bara till och jag fick panik. Det går inte att beskriva känslan, men den är helt fruktansvärd och jag är helt säker på att jag ska dö där och då. Den här gången han sköterskan ge mig tavegyl (allergimedicinen) och sen bad hon om mitt personnr och då var det kört. Jag klarade att genomföra behandlingen med hjälp av min kära man som kom upp och gick fram och tillbaka i korridoren i en timma med mig. Så fort vi gick in i rummet kom känslan tillbaka så nästa gång har vi planerat att han ska vara med från början, vi ska ha med lite god fika och jag ska få behandlingen i ett rum där de har stolar istället för sängar. Hoppas det hjälper, men jag ska nog gardera med en sobril också en halvtimma innan. Jag har ju 8-9 behandlingar kvar...

Snart har jag genomfört hälften av strålningarna, idag var det 12 av 25. Det går bra, men huden är röd och kliar, och jag smörjer och smörjer med två krämer och hoppas på att det inte blir värre.



Skelettet såg som sagt vad fint ut vid datortomografin, men man upptäckte då att min sköldkörtel är förstorad så nu väntar jag på en remiss för en ultraljudsundersökning av den. Troligtvis inget med C att göra, men något tok är det. Ja, ja det är bra att bli kollad men det finns så mycket som det kan vara knas med... Och det onda i revbenen vet man inte riktigt vad det kan bero på, läkaren spekulerade en del när han gav beskedet och nämde då namnet på en sjukdom (som jag tyvärr inte minns!), men sen när jag bad personalen kolla med honom vad sjukdomen han pratat om hette så ville han inte kännas vid att han sagt något om det. Ja, ja  det är väl bara att leva med det onda, men jag lär pressa honom när jag ska på återbesök i början av november. Han kan inte säga en sak och sedan låtsas om att han inte sagt det!!! Suck säger jag bara!!

Kram!


Bra besked!!

Hinner inte skriva så många rader nu, men ville bara berätta att jag fått bra besked idag!! Ingen cancer i skelettet! Yes yes yes!!
Skriver snart mer!
Kram.

Väntar...

i torsdags gjordes en datortomografi. Jag är nu röntgad från näsan ner till bäckenet. Svaret borde komma under nästa vecka. Låt mig få bra besked!!!

Kram.

ytterligare röntgenundersökningar och dags för strålning

I fredags fick jag träffa en läkare på strålningen, dock ett känt ansikte vilket var skönt för mig, men han har fått ge mig många dåliga besked. De ser någonting på vänstersida av revbenen och något i överkäken och därför vill de undersöka mig ytterligare. En akutremiss för en slät eller skicktröntgen är skickad till röntgen. Oscar, som läkaren heter, säger att det är så litet det man ser så om det inte varit för min historia så hade han inte gått vidare med det. Det känns ju hoppfullt samtidigt som min historia är ganska nedslående, så man kan ju säga att jag slits mellan hopp och förtvivlan.

Idag påbörjas strålningen som planerat.

Hoppas nu att jag får en snabb tid för röntgen och positiva svar!!
Kram!

RSS 2.0